Man har ätit bra, vinet var genomtänkt, och så kommer en espresso som är sur och bränd på samma gång. Det är ett vanligt mönster, och det finns förklaringar.
Kaffet är sällan någons ansvar
Köket äger maten, sommelieren äger vinet. Kaffet hamnar mellan stolarna och blir ofta en inköpsfråga snarare än en kvalitetsfråga. Leverantören som ställer in maskinen gratis får också bestämma vilka bönor som används.
Maskinen sköts inte som den behöver
En espressomaskin behöver justeras när luftfuktighet och bönor förändras, och den behöver rengöras dagligen. På ett ställe utan någon som äger uppgiften glider inställningen, och resultatet blir bittert.
Bönorna är för gamla
En restaurang som säljer trettio koppar om dagen tar lång tid på sig att komma igenom ett kilo. Kaffe som stått i två månader smakar därefter, oavsett hur bra det var från början.
Vad du kan beställa istället
En dubbel espresso är svårare att förstöra än en enkel, eftersom felmarginalen i doseringen slår mindre. Och te är på många ställen ett tryggare val än man tror.
Undantagen är tydliga
Ställen som bryr sig om kaffet skyltar med det. Står bränneriets namn på menyn är det nästan alltid en bra signal. Det är också något man kan ta med i beräkningen när man letar efter ett bord samma kväll och står och väljer mellan två alternativ.